Världens bästa Jimmy och hans blogg! En blogg om Jimmy Oh och hans leverne helt enkelt!

Jag mår bra. Jag mår väldigt bra till och med. Det slog mig i natt när jag försökte tvinga ner mig i melankolins dunkla värd genom deprimerande och känslosam musik. Oavsett hur många melankoliska låtar jag än spelade upp för mig själv så kunde jag inte bli ens lite vemodig. Vad är det frågan om egentligen? Kom inte och säg att jag har gått och blivit helt och hållet positiv nu igen? Tappat vemodet och melankolin? Det får banne mig inte hända. Jag vaknade dessutom i morse med ett leende på läpparna och en sällan skådad lätthet inombords.

Kan det möjligtvis vara som så att jag kan se framtiden som väldigt ljus? Det mörker som har legat över mig är som försvunnet och nu väntar enbart ljusare tider? Jag tror faktiskt det, innerligt alltså. Arbetet mitt går för övrigt fantastiskt bra, frilansuppdragen rullar dessutom in i rask takt. Lägenhetssökandet går väl sisådär men jag har ett och annat på gång där så det löser sig förhoppningsvis inom kort.

Det jag egentligen saknar i mitt liv är mina forna gamla fina vänner… Vänner som jag svek för några år sedan då jag ingick i ett förhållande och gav upp allt som jag hade, allt som jag var och allt som jag trodde på. Tappade liksom bort mig själv på vägen. Så här i efterhand ser jag vilken idiot jag har varit… Verkligen alltså!

Well, jag tar mitt straff, lägger svansen mellan mina ben och kryper till korset. Umgås? Någon? Hallå?