RSS
Ibland är det svårt att leva. Eller inte själva konsten att leva men allt det livet har att erbjuda. Inte alltid det går som man vill och det är väl tur att man inte kan få allt här i livet. Hur skulle det se ut? Men vissa saker önskar man så innerligt hårt att tårar faller nedför kinderna mina i mörkret när ingen ser. Jobbiga tankar. Glada tankar. Melankoliska tankar. Tråkiga tankar. För att bota alla dessa tankar så ger man sig ut på galej, dricker sprit och botar på så vis alla dessa tankar. Skål till er.
Kategoriarkiv: Funderingar
Nu kör vi
Kategorier: Funderingar, Min vardag, Personligt
Ny vecka. Nya möjligheter. Nya tankar. Nu jävlar helt enkelt! Nu får det vara slut på deppandet till höger och vänster. Saker och ting ordnar sig ändå förr eller senare. Det spelar ju ingen roll hur mycket jag tänker på det, det löser sig ju inte bara för den sakens skull. Jag struntar helt enkelt i att tänka på det och håller tummarna för att det ordnar sig själv med tiden. För det är väl så, att tiden läker alla sår. Eller?
Senare idag bloggar jag på som vanligt med nya intressanta tips om underbara fotografer, konstnärer och annat som är fantastiskt där ute i vår vackra lilla värld. Nu kör vi!
Vad hände?
Kategorier: Funderingar, Min vardag, Personligt
Nå, vad hände? Säg då! Kan någon berätta vad som hände? Hur kan det komma sig att hela världen slutade att höra av sig helt plötsligt? Är det något brott jag har begått? Är det något jag sagt? Något jag skrivit? Har jag betett mig illa? Men säg då, jag blir ju banne mig helt tokig. Jag går omkring och känner mig som luft…
Visst, jag är kanske inte världens bästa när det gäller att höra av mig men jag försöker då och då att sträcka ut mina armar för att få en reaktion tillbaka. En enda liten reaktion liksom. Hur svårt kan det vara? Men nejdå…
Jag antar att människor förändras, tiderna likaså. Men i sådana fall är jag inte riktigt säker på att jag vill att det ska bli nya tider och att människor förändras för det innebär ju att jag inte får plats längre.
Men nu stundar snart ett nytt år hur som helst.
Då är det nya tider för mig som gäller.
Då är det ni som inte får plats.
Då är det ni som är luft.
Jag blottar mig
Kategorier: Funderingar, Min vardag
Jag mår bra. Jag mår väldigt bra till och med. Det slog mig i natt när jag försökte tvinga ner mig i melankolins dunkla värd genom deprimerande och känslosam musik. Oavsett hur många melankoliska låtar jag än spelade upp för mig själv så kunde jag inte bli ens lite vemodig. Vad är det frågan om egentligen? Kom inte och säg att jag har gått och blivit helt och hållet positiv nu igen? Tappat vemodet och melankolin? Det får banne mig inte hända. Jag vaknade dessutom i morse med ett leende på läpparna och en sällan skådad lätthet inombords.
Kan det möjligtvis vara som så att jag kan se framtiden som väldigt ljus? Det mörker som har legat över mig är som försvunnet och nu väntar enbart ljusare tider? Jag tror faktiskt det, innerligt alltså. Arbetet mitt går för övrigt fantastiskt bra, frilansuppdragen rullar dessutom in i rask takt. Lägenhetssökandet går väl sisådär men jag har ett och annat på gång där så det löser sig förhoppningsvis inom kort.
Det jag egentligen saknar i mitt liv är mina forna gamla fina vänner… Vänner som jag svek för några år sedan då jag ingick i ett förhållande och gav upp allt som jag hade, allt som jag var och allt som jag trodde på. Tappade liksom bort mig själv på vägen. Så här i efterhand ser jag vilken idiot jag har varit… Verkligen alltså!
Well, jag tar mitt straff, lägger svansen mellan mina ben och kryper till korset. Umgås? Någon? Hallå?
